1.    Introduktion

Detta inlägg behandlar utmaningar inom rättstolkning och ger exempel på sådana utifrån en  observation av en tolkad rättegång i Prags tingsrätt i Tjeckien.

När en individ inte behärskar språket i landet den bor i har denne rätt till en tolk vid kontakt med myndigheter (Ministerstvo vnitra České republiky, 2017a). Tolken ger individen möjligheten att uttrycka sig på språket den kan bäst, dess modersmål, och möjliggör kommunikation mellan individen och myndigheten. Tolken hjälper därmed att utjämna makten i den tolkade interaktionen (Fioretos, 2014, s. 52). Men hur funkar rättstolkningar i verkligheten och vilka utmaningar kan uppstå vid tolkanvändning? Dessa frågor ska jag försöka svara på utifrån en observation och en teoretisk redogörelse.

Uppsatsen är indelad i två avsnitt. Det första redogör för rättstolkning ur det rättslingvistiska perspektivet samt presenterar utmaningar typiska för rättsspråk och rättstolkning. Den andra delen behandlar en empirisk studie som består av en analys av en observation av en rättegång i Prag där en tolkning mellan ukrainska och tjeckiska krävdes. Genom att uppsatsen bara utgår från en observation kan inga generella slutsatser dras. Denna uppsats kan ändå ge en uppfattning om vilka utmaningar som uppstår.

Som referenslitteratur ska jag bl.a. använda Coulthard och Johnsons publikation med titeln The Routledge handbook of forensic linguistics och Language and Law: A Resource Book for Students by Durant och Leung, där utmaningarna av rättsspråk är beskrivna. Webbsidan Jednota tlumočníků a překladatelů JTP (‘Tolkars och översättares förnening’) (Jednota tlumočníků a překladatelů, 2017) ger en övergripande översikt om hur tolkanvändning och tolkrollen uppfattas i Tjeckien samt webbsidan Komora soudních tlumočníků České republiky (‘Rättstolkarskammare i Tjeckien’) (Komora soudních tlumočníků, 2017a) som fokuserar på rättstolkning i Tjeckien och även anger de lagar som gäller för rättstolkning i Tjeckien. Hales and Napiers bok Research Methods in Interpreting hjälper vid analysen av den observerade tolkningen.

Svårigheterna och utmaningarna förrättstolkning diskuterades mycket under mina studier i kursen Tolk inom offentlig sektor vid SU. Kursen fokuserade på germanska språk och jag blev intresserad av vilka utmaningar som uppstår när man tolkar till tjeckiska för att tjeckiska är mitt modersmål och jag själv jobbar som tolk till tjeckiska. Denna studie skulle kunna bidra till fältet rättslingvistik eftersom att likadana studier oftast inte fokuserar på slaviska språk.

 

  1. Rättslingvistik och tolkning

I detta avsnitt beskriver jag rättslingvistik och tolkning och sätter dem inom deras teoretiska bakgrund. Jag redogör även för hur rättstolkning fungerar i Tjeckien och vad som krävs aven rättstolk i Tjeckien.

Rättslingvistik är en relativt ny disciplin inom forskningsvärlden och tillhör så kallad tillämpad lingvistik (Carney, 2014, s. 4). Det har visats sig att bristande samarbete mellan rättsliga myndigheter och lingvister har orsakat felaktiga rättsliga beslut som skulle ha kunnat undvikas om lingvister var tillkallade till rättegångar (bl.a. Carney, 2014; Rodman, 2002).

Rättslingvistik omfattar en bred skala av olika språkliga utmaningar inom rättsliga sammanhang. Rättslingvistik behandlar bl.a. analyser av rättsliga texter, röstanalyser eller kommunikation inom rättsliga sammanhang. Till denna disciplin tillhör även utmaningar som uppstår vid tolkade interaktioner i rättegångar eller under polisförhör (bl.a. Tiersma, 1999; Gibbons, 2003; Heydon 2005) som kan sätta den som inte talar rättsväsendets språk i underläge. För att utjämna makten i sådana sammanhang och för att ge den som inte behärskar rättens språk möjlighet att försvara sig kallas tolkar till hjälp. Vid vanliga fall där rättegångar sker på ett språk som alla rättegångsdeltagarna har gemensamt sker den sociala perceptionen, hur vi bedömer andra personer, direkt. Under tolkade interaktionen sker den sociala perceptionen indirekt, alltså genom en tredje person – tolk. Tolken kan orsaka onoggrannhet och distorsion och kan därmed påverka hur den tolkade personen uppfattas (Jednota tlumočníků a překladatelů, 2015a).

2.1.  Rättsspråk i tal

Språket som används vid rättegångar är väl strukturerat och liknar skrift. En mening består oftast av flera överlånga bisatser. Användning av arkaismer är också karakteristiskt för rättsspråk. Turtagningen i beskrivande interaktionen skiljer sig från den som brukar ske i ett vanligt samtal. Med det menar jag exempelvis när advokaten ställer frågor och vittnet endast svara. I denna högt ritualiserade diskursgenren formas  delaktigheten av alla deltagarna i en rättegång av hierarkiska roller (Durant och Leung, 2016, s. 72-78).

Både språket och makten inom rättsliga sammanhang är asymmetriska. Det är advokater och domare som vet hur rättsprocesser pågår, har djup kunskap om lagen och vet vad vissa fraser och formuleringar samt val av tempo och intonation har för betydelse (Durant och Leung, 2016, s. 75).

Domaren styr samtalet och har makt över den t.ex anklagande. Relationen i sådana samtal blir därför asymmetriska och ojämlika (Fioretos, 2014, s. 52). En annat exempel på  asymmetrin vid rättegångar är så kallad kvantitativ dominans, alltså utrymmet som varje deltagare får under interaktionen. Domaren yttrande brukar ta längst tid i jämförelse med t.ex. tilltalande (Coulthard and Johnson, 2007, s. 26).

2.2.  Utmaningar inom rättstolkning

Invandringen har ökat kraftigt inom de senaste åren och behovet av tolkar inom offentligt verksamhet har därmed också ökat. Kvalitén på tolkar skiljer sig bland länder men generellt kan man säga att länder med längre historia av invandring har oftast  högre krav på tolkar (Hale, 2014, s. 66-67). Med det menas att det finns större chans att tolkar är utbildade, certifierade eller liknande i sådana länder med längre invandringshistoria. Det är vanligt att det finns någon form av kunskapskontroll såsom en tolkkammare utsedd av staten som försäkrar sig om att tolkar som finns på deras listor har de kunskaper som krävs inom rättsspråk och tolkning och får därmed tolka inom rätten. Dessa kontroller sker i form av ett omfattande prov eller utbildning. Kammare som säkerställ kvalité på tolkar är exempelvis Kammarkollieget i Sverige (Kammarkollieget, 2017) eller  The Association of Police and Court Interpreters i Storbritannien (The Association of Police and Court Interpreters, 2017).

Idag finns det dessvärre fortfarande brist på dessa utbildade och kvalificerade tolkar och det är väldigt vanligt att även okvalificerade får tolka vid rättegångar. Detta är ett av problemen som vi får möta idag. Den andra stora faktorn som också påverkar rättstolkning är domstolspersonal som har ingen eller bristande kunskap av tolkanvändning (Coulthard, 2010, s.18). Tolken kan inte utföra arbetet på bästa sätt om tolkanvändaren inte har kunskap om tolkrollen samt vilka utmaningar en tolk står inför. Det är omöjligt att förvänta sig att individer såsom tilltalande eller vittnen vet hur de ska använda en tolk. Grundläggande kunskap av tolkanvändning skulle man dock kunna förvänta sig av de som jobbar inom offentlig sektor och kan under sitt arbete komma i kontakt med tolk. Tendenser i att utbilda personalen inom sjukvården och rättsväsendet finns exempelvis i Sverige (Norström et al., 2011).

2.3.  Rättstolkning i Tjeckien

För att kunna ansöka till rättstolk i Tjeckien måste du uppfylla krav enligt Lagen om experter och tolkar (‘zákon o znalcích a tlumočnících’) (Portál veřejné správy, 2017). Minimikravet är att slutföra en tvåsemestersstudie för tolkar och översättare vid Juridiska fakulteten samt bli godkänd på det statliga språkprovet med fokus på tolkning resp. översättning samt minst 5 års aktivt arbete som tolk resp. översättare (Komora soudních tlumočníků České republiky, 2017b). Att uppfylla kraven räcker dock inte för att bli en rättstolk. Tolkar som uppfyller kraven får skriftligt ansöka om att bli rättstolk till länsrätten i det län man är folkbokförd i. Ifall det finns tillräckligt många rättstolkar med språkkombinationen tolken erbjuder, har tingsrätten ingen skyldighet till att godkänna ansökan. Ifall det finns tolkbrist inom någon språkkombination kan även en anställd inom rättsväsendets lägga fram ett förslag på rättstolk med den språkkombination som behövs. Ordförande för resp. länsrätt eller justitieministern utser Tjeckiens rättstolkar (Komora soudních tlumočníků České republiky 2015a.). Detta sker vanligtvis två gånger om året, på våren och hösten (Jednota tlumočníků a překladatelů, 2015b).

Det intressanta är att lagen inte skiljer sig mellan översättare och tolk. I Justitieministeriets databas går det alltså inte att välja mellan ifall man söker en rättstolk eller rättsöversättare utan det går endast att välja en rättstolk (Ministerstvo spravedlnosti České republiky, 2017). Tolkar har behörighet att översätta samt översättare, som i databesen också kallas tolkar, har möjlighet att tolka (Ministerstvo vnitra České republiky, 2017b; Česká justice, 2016a).

Tolkning och översättning tillhör olika discipliner och professioner och kräver olika kunskaper och utbildningar för att kunna utföra arbetet bra (The National Association of Judiciary Interpreters and Translators, 2017).

En tolk ska snabbt och muntligt överföra budskapet mellan sitt A-språk och tolkspråket. En tolk måste bland annat ha en bra förmåga att tala offentligt och en extraordinär lyssningsförmåga, speciellt när det kommer till simultantolkning då tolken ska tolka samtidigt som den lyssnar på talaren. En översättare, å andra sidan, behöver inte vara fullt tvåspråkig eftersom hon endast översätter till sitt modersmål. Översättaren ska förstå källspråket och källkulturen där texten är skriven och med hjälp av ordböcker och andra hjälpmedel skapa en text som är korrekt översatt till målspråket. Den viktigaste kunskapen hos översättaren är att behärska målspråket i skrift på en hög nivå (Language Scientific, 2017).

I början av år 2017 godkände den tjeckiska regeringen ett nytt lagförslag som skulle behandla översättning och tolkning som två separata professioner (Česká justice, 2017). Förslaget som las fram ett år innan innehöll några faktiska fel och var i behov av bearbetning innan det skulle träda i kraft (Česká justice, 2016b).

2.4.  Sammanfattning

Rättspråk i tal som används t. ex på rättegångar är karakteristik med rättsterminologi, långa och komplicerade meningsbyggnader som efterliknar skrift. Idag möter vi två stora utmaningar inom rättstolkning vilka är bristande kunskaper inom tolkanvändning och brist på kvalificerade rättstolkar. I länder med längre invandringshistoria lägger man oftast större krav på tolkar som man kan se exempelvis i Sverige och Belgien. Innan en tolk kan ansöka om att bli en rättstolk i Tjeckien måste tolken ha avklarat en tolkutbildning, blivit godkänd på ett tolkprov och även haft åtminstone 5 års erfarenhet av tolkning.

 

  1. Observation av rättstolkning i rättegången

Detta avsnitt ägnar sig åt en analys av en tolkad rättegång som observerades i Prag, Tjeckien. De uppmärksammade utmaningarna är: tolkteknik, tolkspråk, tolkrollen och tolkanvändning.

Den 27/10-2017. besökte jag ett huvudmål som hölls vid Prags tingsrätt. Den tilltalade var ukrainsk och var i behov av tolk eftersom han inte behärskade tjeckiska. Jag kom in i rummet när det första vittnet var inkallat, ungefär en timme efter att rättegången börjat. Jag var närvarade vid vittnesmål från två vittnen, en tjeck och en som tycktes vara en ukrainsk bekant till den tilltalade. Tolkningen skedde mellan tjeckiska och ukrainska och tolken var närvarande från början av rättegången. Först kom det tjeckiska vittnet fram till vittnesstolen och vittnade mot den tilltalade. Samtalet skedde mellan domaren och vittnet på tjeckiska. Tolken satt bredvid den tilltalade och använde sig av en tolkteknik som kallas viskningstolkning. Det innebar att tolken simultant viskade allt som sades i rummet. Det andra vittnet la fram ett identifikationsbevis som visade att hans medborgarskap var ungerskt. Domaren frågade om vittnet kunde ukrainska vilket vittnet bekräftade men samtidigt hävdade han att han även behärskade tjeckiska. Domaren förklarade för vittnet att han får tala genom tolken och använda sig av ukrainska. Vittnet hade dock problem med att bara hålla sig till ukrainska och talade någon blandning av förmodligen ukrainska och tjeckiska. Samtalet skedde mellan domaren och vittnet, samt åklagaren och vittnet samt den tilltalade och vittnet. Tolkning behövdes i alla nämnda samtal.

Vidare beskriver jag de utmaningar som uppstod ur tolkperspektivet samt tolkanvändarperspektivet.

3.1.  Tolkteknik

Tolken var anlitad för att tolka mellan tjeckiska och ukrainska. Tolkar inom offentlig sektor brukar använda sig av två tolktekniker som kallas för dialogtolkning resp kort konsekutivtolkning (Wadensjö, 2004, s. 105; Takimoto, 2015, s. 39). En annan typ av tolkteknik kan också förekomma, nämligen viskningstolkning. Det är en form av simultantolkning fast utan användning av den tekniska utrustningen som annars används exempelvis vid konferenstolkning. Viskningstolkningen används när det inte finns tid för konsekutivttolkning som vanligtvis tar längre tid (Europeiska kommissionen, 2017). Det är viktigt att nämna att inte alla tolkar bemästrar simultantolkning på grund av den komplexa processen som krävs av tolken; att tolka simultant samtidigt som den lyssnar. Den kräver en djup koncentration och väldigt bra yrkeskunskaper. Denna teknik kräver därför någon form av en träning (Zhongmei och Xiaobo, 2010, s.714).

När tolken visktolkade var det tydligt att tolken inte behärskade simultantolkning. Denna observation baserar jag på att tolken satt en del tyst och inte återgav lika långa utlägg i jämförelse med det som sades i rummet. Vid simultantolkning har man inte möjligheten att ligga för långt efter talaren, annars tappar man sammanhanget. Enligt observationen skulle jag tro att tolken valde utelämna vissa delar och hellre sammanfattade yttrandendena. Det intressanta är att tolken undvek att tolka domaren i de flesta fallen, istället satt hon tyst när domaren talade. De slutsatserna som man kan dra av detta är att tolken inte behärskade simultantolkning och därför inte kunde återberätta allt det som domaren sa via viskningstolkning. Språket domaren använde var betydligt svårare än vittnets och det kunde också vara en av faktorerna till varför tolken inte visktolkade det han sa. Det var ingen annan som kunde lägga märke till att tolken inte tolkade allt som sas i rummet förutom den tilltalade, som inte reagerade på det. Detta skulle kunna förklaras genom att han förmodligen inte visste inte hur mycket information han skulle få tolkad.

3.2.  Tolkspråk

Den tilltalade var en ukrainsk medborgare och fick därför en tolk mellan tjeckiska och ukrainska. Det vittne som domaren trodde var ukrainskt la fram ett ungerskt pass som identifikationsbevis. Domaren blev lite förvånad över att hans pass inte var ukrainskt och frågade därför vittnet om det verkligen var ukrainska han talade. Sedan förklarade domaren för vittnet att en tolk är närvarande som han kan prata igenom. Domaren pratade på tjeckiska utan att tolken tolkade. Vittnet meddelade dock att han behärskade tjeckiska och att han därför inte hade behov av tolken. Vittnet bröt väldigt mycket på tjeckiska och stundvis var det extremt svårt att förstå det han sa. Åklagaren uttryckte att han hade svårt att förstå vittnet och bad tolken om att komma fram och tolka. Domaren bad vittnet att tala på ukrainska. Vittnet fortsatte utrycka sig på en blandning mellan tjeckiska och förmodligen ukrainska vilket skapade uppenbara svårigheter för tolken att utföra sitt arbete. Domaren varnade vittnet och förklarade att det var viktigt att han endast skulle pratar ett språk. Vittnet hade svårigheter med att bara prata ukrainska och sa att han inte ville ha tolken. Vittnet fick fortsätta på det språket han ville prata trots att han bröt kraftigt samt att åklagaren pekade på svårigheterna med att förstå vittnet tidigare.

Det är flera frågor som man kan ställa sig vid denna observation. Det upplevs väldigt oprofessionellt att rätten inte kontrollerade vad rättegångsdeltagarna hade för modersmål. Det var relativt uppenbart att vittnet inte hade ukrainska som modersmål för att annars skulle han inte ha problem med att ge sitt vittnesmål på det språket. Att det var så svårt att förstå vittnet kan definitivt ha påverkat rättegångsdeltagarna, domarna, advokaten, prokuratorn samt även skriverskan och därmed beslutsfattandet. Av det man uppfattade förmedlade vittnet andra omständigheter än den tilltalade och talade emot det den tilltalade hävdade. Anledningen till domaren inte la större vikt vid att kommunikationen inte fungerade kan vara att han bara hade bristande kunskaper inom lingvistik och inte förstod hur detta kunde ha påverkat rättegången.

3.3.  Tolkroll

Tolken i tjeckiska och ukrainska verkade vara omedveten om de grundläggande tolkningsreglerna en tolk ska hålla sig till, såsom att tolken ska prata i jag-form och inte lägga till någon egen information (Jednota tlumočníků a překladatelů, 2015a). Den ukrainska tolken pratade relativt ofta i 3:e person och pratade även direkt till tolkbrukaren (vittnet), om hon upplevde att informationen var inkomplett, t.ex. när vittnet sa: “Jag var där med honom”, frågade tolken direkt vittnet vem han menade och tolkade sedan hela meningen. Tolken ska bara tolka det som sägs, vilket domaren insåg och varnade tolken att lägga till egna frågor.

Med tanke på att rättstolkar enligt lagen har väldigt mycket krav på skulle man kunna hoppas att de även utför arbetet på ett professionellt sätt. Hur kommer det sig att tolken inte höll sig till de grundläggande reglerna om rättstolkning?

Tolkning är väldigt koncentrationskrävande och det är viktigt att hon som tolk har åtminstone en kortare rast varje timme vilket även rekommenderas av European Criminal Bar Association: An Association of European Defence Lawyers ECBA som är en EU-association (The European Criminal Bar Association, 2017). ECBA gav ut ett kort instruktionsdokument om tolkanvändning som heter Vademecum. I Vademecum sammanfattades de viktigaste principerna som ska följas vid tolkanvändning inom rättstolkning för att förbättra samarbetet mellan advokater, domare, åklagare och rättstolkar.  Instruktionerna ska hjälpa till att göra användningen av tolkar mer effektiv, och finns även tillgängliga på tjeckiska i form av ett dokument på 3 sidor (Komora soudních tlumočníků České republiky, 2015b).

Tolken tolkade två timmar helt själv och hade ingen paus under den tiden, och etta skulle kunna vara en av anledningarna till att tolken inte utförde arbetet på bästa sätt. En annan förklaring till varför tolken inte höll sig till de grundläggande reglerna inom tolkning skulle kunna vara att enligt lagen skiljer man inte mellan tolkar och översättare och det kan vara möjligt att tolken egentligen var en översättare.

3.4.  Tolkanvändning

I offentlig sektor brukar man skilja tolkanvändare mellan brukare (tilltalande, patient osv) och tolkanvändare (läkare, polis, domare osv). Brukaren brukar vara en individ som exempelvis tillhör något minoritetsgrupp i en stat och inte behärskar statens officiella språk. I vår exempel skulle detta vara den tilltalade och det ukrainska vittnet. Tolkanvändaren brukar vara en representant av en myndighet som ska kunna kommunicera med individ som inte behärskar det officiella språket (Fiorteos, 2014, s. 45-46). I vår exempel är det domaren, advokaten och åklagaren.

Det är viktigt att inse att det inte endast är en part som i ett tolkat möte är i behov av en tolk utan båda samtalsdeltagarna och det lika mycket (ibid., s. 47). För att tolkningen ska bli rättsäker och korrekt krävs det att tolkanvändarna känner till tolkrollen  (ibid., s. 46). Dvs att tolken är opartisk, tolken tolkar allt som sägs och inte lägger till något eget. För att göra tolkanvändningen effektiv borde man hålla sig till visa tolkanvändningsprinciper, såsom att välja en passande tolk för uppdraget, ge tolken möjlighet att förbereda sig inför uppdraget, presentera sig och tolkningsvillkoren, inte avbryta tolken, ge tolken pauser osv (Komora soudních tlumočníků České republiky, 2015b).

Att man inte kan förvänta sig från tolkbrukarna att de ska känna till hur man använder en tolk på bästa sätt är relativt logiskt. I det beskrivna fallet kommer förmodligen inte den tilltalade att använda sig av tolk något mer i framtiden och hade förmodligen inte samtalat genom tolk någon gång tidigare heller.

Från observationen skulle man kunna säga att domaren inte heller hade erfarenhet eller kunskap av tolkanvändning vilket påverkade processen. Tolken blev regelbundet avbruten och fick inte tillräckligt mycket tid för tolkningen, vilket skapade osammanhängande tolkningar. Domaren gav ingen rast under de två timmarna och det vittne som skulle ha pratat ukrainska hade förmodligen inte ukrainska som modersmål, annars skulle han inte haft sådana problem med att uttrycka sig på det språket flytande.

Å andra sidan ingår kompetensen turtagning i tolkens roll och hon borde ha förmedlat hur tolkningen går till och att de inte får prata i mun på varandra om tolken ska hinna tolka allt som sägs (Norström et al., 2011).

3.5.  Sammanfattning

I detta avsnitt analyserades en observation av en rättstolkning som pågick i Prags tingsrätt i Tjeckien. Tolkningen skedde mellan tjeckiska och ukrainska. Det uppstod en del utmaningar under det tolkade samtalet som presenterades i fyra underrubriker: tolkteknik, tolkspråk, tolkroll och tolkanvändning. Ingen tog reda på att det andra vittnet förmodligen inte hade ukrainska som modersmål vilket skapade svårigheter med att förstå vittnet, gjorde processen långsammare och skapade utmaningar i tolkningen. Tolken uppvisade bristande kunskaper av de grundläggande tolkprinciperna och tolkade inte i jag-form. Detta skulle kunna förklaras av att tolkanvändaren inte hade kunskap av tolkanvändning och bl.a. inte gav tolken den rasten den skulle ha fått för att kunna utföra arbetet på bästa sätt. En annan förklaring skulle kunna vara att tolken egentligen var en översättare. I den officiella databasen på rättstolkar och rättsöversättare skiljer man inte mellan dessa två professioner och även i lagen behandlas de som att de båda kunde utföra båda yrken. Dessa två yrken kräver dock olika kunskaper  och inte alla tolkar kan vara översättare och tvärtom.

 

  1.   Slutsats

Denna uppsats ägnades åt rättstolkning utifrån ett teoretiskt perspektiv samt en observation.

Först redogjordes det för rättslingvistik och utmaningarna med rättslingvistik. Sedan beskrevs mer detaljerat de problem som idag uppstår vid rättstolkning, såsom bristande kunskaper inom tolkanvändning och användning av okvalificerade rättstolkar.

Observationen gjordes under en rättegång vid Prags tingsrätt där en tolkning mellan ukrainska och tjeckiska behövdes. Den visade några brister. Den ena gällde att domaren inte hade erfarenhet av tolkanvändning och inte heller kunskap av de tolkprinciper som gäller, vilket kunde ha lett till inkorrekta tolkningar. Den andra bristen gällde tolken. Hon höll sig inte till de grundläggande tolkningsregler som gäller. Det skulle kunna förklaras av att hon inte fick tillräckligt mycket rast som rekommenderas samt att det finns en möjlighet att hon egentligen var en utbildad översättare och inte någon tolk. Man skiljer inte mellan rättstolkar och rättsöversttare i lagen och denna okunskap kan orsaka att en översättare hamnar som rättstolk och inte har de kunskaper som krävs, och därmed uppfyller tolkningen inte de krav som den ska.

Denna uppsats kan inte ge några generella slutsatser när det kommer till hur en rättstolkning  ser ut eftersom den endast baseras på en observation men den ger ändå en uppfattning om hur en rättstolkning kan gå till och vilka utmaningar som kan uppstå.

 

  1.    Referenslitteratur

Coulthard, M. (2010). Forensic Linguistics: The application of language description in legal contexts. Langage Et Société, 132(2), 15-33.

Česká justice. (2016a). Soudní tlumočníci už nebudou znalci, čeká je vlastní zákon. Hämtad 2017-10-15, från http://www.ceska-justice.cz/2016/08/soudni-tlumocnici-uz-nebudou-znalci-ceka-je-vlastni-zakon.

Česká justice. (2016b). Zákon o soudních tlumočnících je plný chyb, vytýkají instituce Pelikánovi a doporučují přepracování. Hämtad 2017-10-16, från http://www.ceska-justice.cz/2016/08/zakon-o-soudnich-tlumocnicich-je-plny-chyb-vytykaji-instituce-pelikanovi-a-doporucuji-prepracovani.

Česká justice. (2017). Zákony o znalcích a tlumočnících prošly vládou, podle premiéra jde o prioritu. Hämtad 2017-10-15, från http://www.ceska-justice.cz/2017/01/zakony-o-znalcich-a-tlumocnicich-prosly-vladou-podle-premiera-jde-o-prioritu.

Durant, A., & Leung, J. (2016). Language and law: A resource book for students (Routledge english language introductions). New York: Routledge.

Europeiska kommissionen. (2012). Vad är viskningstolkning?. Hämtad 2017-10-22, från www.ec.europa.eu/dgs/scic/what-is-conference-interpreting/whispering/index_sv.htm.

Fioretos, Ingrid, Gustafsson, Kristina & Norström, Eva. (2014). Tolkade möten. Tolkningens betydelse för rättssäkerhet och integration. Lund: Studentlitteratur.

Georgina Heydon. (2007). The language of police interviewing: A critical. Language in Society. Vol.36(3), pp.462-466.

Jednota tlumočníků a překladatelů. (2017). Hämtad 2017-10-15, från http://www.jtpunion.org/.

Jednota tlumočníků a překladatelů. (2015a). ROLE TLUMOČNÍKA PŘI VYŠETŘOVÁNÍ A SOUDNÍM JEDNÁNÍ. Hämtad 2017-10-29, från http://www.jtpunion.org/O-profesi/Odborne/ROLE-TLUMOCNIKA-PRI-VYSETROVANI-A-SOUDNIM-JEDNANI.

Jednota tlumočníků a překladatelů. (2015b). Co potřebuji k získání „tlumočnického razítka“ aneb jak se stát soudním tlumočníkem. Hämtad 2017-10-29, från http://www.jtpunion.org/O-profesi/F-A-Q-o-profesi-tlumocnika-a-prekladatele/Co-potrebuji-k-ziskani-tlumocnickeho-razitka-aneb.

Kammarkollegiet. 2017. Hämtad 2017-10-25, från https://www.kammarkollegiet.se/nationellt-tolkregister.

Komora soudních tlumočníků České republiky. (2017a). Hämtad 2017-10-20, från http://www.kstcr.cz/cz/kst-cr.

Komora soudních tlumočníků České republiky. (2017b). Jak se stát soudním tlumočníkem. Hämtad 2017-10-25, från http://www.kstcr.cz/cz/jak-se-stat-soudnim-tlumocnikem.

Komora soudních tlumočníků České republiky. (2015a). Informace o jmenování tlumočníkem. Hämtad 2017-10-20, från http://static.kstcr.cz/data/uploaded/1422122148446624/Jmenovani_tlumocnikem_2015.pdf.

Komora soudních tlumočníků České republiky. (2015b). Vademecum. Hämtad 2017-10-22, från https://static.kstcr.cz/data/uploaded/1445095221878749/Vademecum_tlumoceni_cz.pdf.

Language scientific. (2017). The Difference between Translation and Interpreting. Hämtad 2017-10-25, från http://www.languagescientific.com/the-difference-between-translation-and-interpreting/.

Ministerstvo vnitra České republiky. (2017a). Jednací jazyk a tlumočení. Hämtad 2017-10-20, från http://www.mvcr.cz/clanek/obcane-tretich-zemi-prubeh-rizeni-jednaci-jazyk-a-tlumoceni.aspx.

Ministerstvo vnitra České republiky. (2017b). Evidence znalců a tlumočníků. Hämtad 2017-10-20, från http://datalot.justice.cz/justice/repznatl.nsf/$$SearchForm?OpenForm.

National Association of Judiciary Interpreters and Translators. (2017). Translation and Interpreting: Separate Professions or One and the Same? Hämtad 2017-10-30, från https://najit.org/translation-and-interpreting-separate-professions-or-one-and-the-same.

Norström, Eva, Gustafsson, Kristina och Fioretos, Ingrid. (2011) Tolkens roll och tolkningens betydelse för rättssäkerhet och integration. Hämtad 2017-10-25 från www.tolkprojektet.se.

Portál veřejné správy. (2017). O znalcích a tlumočnících. Hämtad 2017-10-20, från ‑https://portal.gov.cz/app/zakony/zakonPar.jsp?idBiblio=30964&nr=36~2F1967&rpp=15#local-content.

Rodman, Robert. (2002). Linguistics and the law: How knowledge of, or ignorance of, elementary linguistics may affect the dispensing of justice. Forensic Linguistics-the International Journal of Speech Language and The Law – FORENSIC LINGUIST. 9. 94-103.

Tiersma, P.M. (1999) Legal Language. Chicago: University of Chicago Press.

Zhongmei, Chen & Xiaobo, Dong. (2010). Simultaneous Interpreting: Principles and Training. Journal of Language Teaching and Research. 714-716.