Intresset för hjärnan inom psykologin började växa fram på 1980-talet. Psykologin tillsammans med modern hjärnvetenskap formade ett nytt forskningsfält  – biologisk psykologi (Hwang & Lundberg, 2012, s. 47).

Vi ser på hjärnan som på ett mycket plastiskt organ vars struktur och funktion kan modifieras. Detta kan ske i samband med påverkan från omvärlden (ibid., s. 55). Att vi kan studera hjärnan som vi gör idag har den utvecklande teknologin möjliggjort. Under de senaste decennierna utvecklades två huvudmetoder som vi kan använda för att undersöka hjärnans aktivitet, dessa är positronemissionstomografi (PET) och funktionell magnetresonanstomografi (fMRI). Båda metoderna använder blodflöde för att identifiera vilka områden i hjärnan som aktiveras (Kemmerer, 2014). Det som har främst studerats i detta nya fält är uppmärksamhet, minne, sociala funktioner och språk (Hwang & Lundberg, 2012, s. 83).

Frågan om hur språket är organiserat och hur det bearbetas i hjärnan skapar ännu idag en stor utmaning för forskare att besvara (Ghaleb, 2017, s. 1178). På 1800-talet la neurologerna Carl Wernicke, Paul Broca och Jules Dejerine grunden för hur vi uppfattar hur hjärnan hanterar språkfunktionerna. Utifrån skadelokaliseringen i hjärnan kunde de konstatera att hjärnans språksystem är placerad i den vänstra hemisfären. Det visade sig att när denna del av hjärnan blir skadad har det en negativ påverkan på språkförmågan. De två olika språkområdena i vänsterdelen av hjärnan kallar vi för Wernickes (ligger i i bakre delen av temporalloben) och Brocas område (ligger i vänster frontallob) (Hwang & Lundberg, 2012, s. 65).

Wernickes område  i samverkan med gyrus angularis, som ligger bakom Wernickes område, möjliggör språkförståelse genom bearbetning av språkljudbaserade och semantiska representationer. Detta innebär att om en person får någon skada i Wernickes område kan det leda till att den inte kommer att kunna urskilja de lingvistiska ljuden från andra ljud och därmed inte kunna förstå språket (Hwang & Lundberg, 2012, s. 65).

Brocas område består delvis av premotorisk cortex, ett område som koordinerar de muskelgrupper som åstadkommer språkljuden. Med dessa menas musklerna i tunga, läppar och stämband. En person som drabbas av en skada i detta område kommer därför att ha svårigheter att uttrycka sig muntligt trots att den kommer att förstå det som sägs till henne (Hwang & Lundberg, 2012, s. 65-66).

Tack vare de nya tekniska möjligheterna kan vi konstatera att andra delar av hjärnan också påverkar språkbearbetningen (Brown & Hagoort, 1999; Ghaleb, 2017). Idag vet vi att delar av hjärnan utanför Brocas och Wernickes område, även i områden i högra hemisfären, också aktiveras vid språkbearbetning, vilket bevisats av bl.a. psyko- och neurolingvisten Peter Indefrey (refererad i Ghaleb, 2017). Därmed kan skador i andra delar av hjärnor också leda till språkstörningar. Detta undersöktes av neuropsykologisterna N.F. Dronkers, B.B. Redfern och R.T. Knight (refererade i Ghaleb, 2017, s. 1181).

Idag vet vi också att språkcentrum inte behöver ligga i den vänstra hemisfären hos alla människor. Språkcentrumet ligger i den dominanta hemisfären vilket kan vara den högra hemisfären hos vissa vänsterhänta. Det ska dock betonas att hos de flesta vänsterhänta är det ändå den vänstra hemisfären som är dominant (bl.a. Hellige et al., 1994; Naeser & Borod, 1986; Szaflarski et al., 2012).

Resultaten av studier om hjärnskador och neuroradiologi har avslöjat mycket om förhållandet mellan hjärnan och språket, men frågan om språkets neurala organisation är fortfarande obesvarad (Ghaleb, 2017, s. 1186).

Referenslista:

Brown, C. M., & Hagoort, P. (1999). The cognitive neuroscience of language: challenges and future directions. In The neurocognition of language (pp. 3-14). Oxford University Press.

Ghaleb, A. M. O. E. (2017). Brain and Language Specialty: Insights from Aphasiology and Neuroimaging. Theory and Practice in Language Studies, 7(12), 1178-1190.

Hellige, J. B., Bloch, M. I., Cowin, E. L., Lee Eng, T., Eviatar, Z., & Sergent, V. (1994). Individual variation in hemispheric asymmetry: Multitask study of effects related to handedness and sex. Journal of Experimental Psychology: General, 123(3), 235-256. doi:http://dx.doi.org.proxybib.miun.se/10.1037/0096-3445.123.3.235.

Hwang, P., & Lundberg, I. (2012). Grunderna i vår tids psykologi. Natur & kultur.

Kemmerer, D. (2014). Cognitive neuroscience of language. Psychology Press.

Naeser, M. A., & Borod, J. C. (1986). Aphasia in left-handers: lesion site, lesion side, and hemispheric asymmetries on CT. Neurology.

Szaflarski, J. P., Rajagopal, A., Altaye, M., Byars, A. W., Jacola, L., Schmithorst, V. J., … & Holland, S. K. (2012). Left-handedness and language lateralization in children. Brain research, 1433, 85-97.