Språklig kartering

Det finns en del forskningsprojekt som försöker att kartlägga olika språkliga fenomen. De visualiserar sina resultat i språkliga atlaser. Ett av dessa lingvistiska projekt heter ALE (Atlas Linguarum Europae). Det inkluderar 51 europeiska länder och fokuserar på lexikaliska kartor. ALE strävar efter att kartlägga de effekter som de europeiska språken haft på varandra (Girnth, 2010, s.103). ALE använder sig oftast av sk puntkuell represenation i sina atlaser. Framöver ska jag beskriva de olika karteringsmetoder och redogöra för deras för- respektive nackdelar.

Det finns olika sätt som språkliga karteringsresultat kan visualiseras i kartor. Vilken metod språkforskaren väljer beror på kartans funktion (ibid, s.107). Kartan kan ha antingen dokumenterande, förklarande eller estetisk funktion, sk visual economy. Visual economy anses vara den centrala egenskapen av kartor. Med detta begrepp mäter man hur begriplig kartan är. En karta ska vara utförd på det sättet så att den som läser kartan kan få ut så mycket information som möjligt utan att behöva anstränga sig kognitivt för mycket (Girnth, 2010, s.102). Det finns antingen kvalitativa eller kvantitativa karteringsmetoder.

Den förstnämnda, den kvalitativa karteringsmetoden, delas in i point maps, som kartlägger alla platser där motsvarande lingvistiska data samlades in, och area maps, som sammanför identiska eller liknande språkliga data på ett specifikt område. Vi skiljer också mellan point text map och point symbol map samt area text map och area symbol map (ibid.,s.108).

Det finns flera fördelar med point text map såsom att den är objektiv eftersom de lingvistiska fenomenen inte blir kategoriserade på något sätt och läsaren får möjlighet att tolka den själv. Dessutom kan man ange flera språkliga fenomen på en och samma karta. Den största nackdelen med denna karteringsmetod är att kartans visual economy blir inte så tydlig eftersom det är mycket information som kartan försöker återge. Det är den dokumenterande funktionen som dominerar i denna karttypen. Point symbol map presenterar med hjälp av symboler språkliga former som de förekommer på ett specifikt område. Vad symbolerna står för måste förklaras i kartans legend eftersom de inte är självförklarande. Dessa kartor har dokumenterande karaktär och även starkare förklarande karaktär än point text map eftersom man presenterar de olika fenomenen genom symboler. Denna visualisering används när områden inte ligger för tätt på varandra. Näst sista typen av kvalitativa karteringsmetoden är sk area text map. Dessa kartor representerar språkliga former som liknar varandra eller är identiska och förekommer  på ett område. Området är  uppdelat med hjälp av isoglosser. Det går snabbt att se fördelningen av någon språklig form, som markeras med hjälp av färg eller sträck. Nackdelen är att det är svårt att lokalisera de språkliga formerna. Det är fördelaktigt att kombinera point symbol maps som fokuserar på den dokumenterande funktionen med area text maps som har högre visual economy. Den sista karteringsmetoden som tillhör gruppen kvalitativa karteringsmetoder är area symbol map. Denna liknar den sistnämnda metoden eftersom även denna grupperar de olika områden där några liknande eller identiska språkliga former förekommer. Men, å andra sidan skildras de språkliga fenomenen med hjälp av symboler och färger. Det är också viktigt att nämna att det går att kombinera alla dessa kartor på olika sätt för att nå den funktion vi vill att kartan presenterar (ibid., s.108-110).

Den andra övergripande metoden, den kvantitativa karteringsmetoden, analyserar och visualiserar lingvistiska data kvantitativt. Man karterar och räknar isoglosser och isokvantkurvor (isokvantkurva markerar områden som har samma antal av ett visst lingvistiskt fenomen). Intensiteten av förekomsten av en viss lingvistisk form urskiljs med hjälp av färger, från ljusare (låg intensitet) till mörkare (hög intensitet) (ibid., s.110-111).

Viereck (2014) presenterar i sin artikel The Atlas Linguarum Europae as an Instrument for Eurolinguistic Research några resultat från ALE som visualiserades i tre kartor. Vi ser att ALE använde sig av en  kvalitativ karteringsmetod. I första kartan (Viereck, 2014, s.144) visualiserar man användningen av artiklar som urskiljs med hjälp av tydliga isoglosser, vilket visar att denna kartering tillhör area maps. I karta två (ibid., s.148) ser vi markering av ett språkligt fenomen med hjälp av symboler. Denna karta lämnar en del åt egen tolkning eftersom den använder symboler istället för text. På den tredje kartan (ibid.,s.161) visualiseras också resultaten med hjälp av symboler. Denna karta har en stark förklarande karaktär. Eftersom de sista två kartorna innehåller symboler skall de också innehålla en legend för att hjälpa läsaren att orientera sig i kartan. Detta saknas dock.

Referenslitteratur:

Viereck, Wolfgang, 2014. The Atlas Linguarum Europae as an Instrument for Eurolinguistic Research. I: Fonetica și dialectologie, vol. 33, S. 141–169.

Girnth, Heiko, 2010. Mapping language data. I: Lameli, A. et al. (red.), Language and space: an international handbook of linguistic variation. Vol. 2:1, Language mapping. Berlin: De Gruyter Mouton.